Kabondoresan - Karopakontorets grannar

Idag gjorde vi lite olika saker på var sitt håll men också gemensamt. Bo och Sven började med att åka till kontoret och Sven inspekterade toabygget. Bo träffade James för att prata hemsida. Ingrid stannade på Diakonia och träffade olika personer.
Jag (Bo) fotograferade en massa runt omkring kontoret i avvaktan på att James skulle dyka upp. Det visade sig att han var tvungen att åka till Sondu för att köpa mer tegelstenar och därefter hem till sin ko som tydligen hade behov av att träffa en tjur. Så vi kom igång lite sent men tror att vi i alla fall initierade arbetet med hemsidan, som var dagens uppgift. James skulle sedan på egen hand lära sig arbetet och ta in Paul i det.
Medan James provade sig fram på egen hand gick jag runt omkring igen utanför kontoret och plåtade i avvaktan på att han skulle stöta på hinder och i så fall konferera med mig.
När jag senare tittade in till James satt han och pratade med Beatrice, en av stipendiaterna, som vi träffade häromdagen på Diakonia. Det visade sig att hon ville komma med i Karopa och jobba med olika aktiviteter. Detta var säkert ett resultat av Ingrids prat med henne tidigare. Och vi blev väldigt imponerade av hennes initiativ.
Efter websnacket tog jag matatu tillbaks till hotellet. Sven hade återvänt tidigare till fots.
/Bo
Svens reflexioner kring toabygget: Det är nog så att toaletten blir byns högsta byggnad. Frågan är om taket kommer att blåsa av i de kraftiga vindar som uppstår vid de tropiska skyfallen. Det är verkligen mycket att tänka på. Kanske skall vi hålla ner höjden. Göra kompostkamrarna någon decimeter lägre. Någon decimeter lägre takhöjd i toaletten. Svåra avvägningar. Kanske bör vi göra om takkonstruktionen i stället. Som man säger - the answer is blowing in the wind.
Jag, Ingrid, började morgonen med att återvända till Eunice, en av våra stipendiater, skola. Den här gången hade jag, på vår värdinna Silvias inrådan, med mig lite frukt, mjölk och bröd, som Eunice kan dela med sig av till sina vänner. Jag fick också, efter rektors godkännande, besöka henne i klassrummet. På den här skolan känner jag mig verkligen välkommen.
När jag kom åter till Diakonia och beställt mitt förmiddagskaffe fick jag sällskap av Diakonias direktor. Diakonia är inte bara hotell, här finns också lovverksamhet för föräldralösa behövande barn, ett slags kollo där barnen får vistas i 14-dagars pass. Denna del av verksamheten ska invigas på söndag. Vi hade ett mycket givande samtal och han är mycket intresserad av Karopas verksamhet och hur de tillsammans kan hitta beröringspunkter för samverkan.
Martin och Elijah kom och hämtade alla fotbollskläder och bollar och de hade knappt försvunnit genom grinden då en kär gammal vän dök upp, Dismas, som nu är rektor på en närbelägen Primary school. Vi har alltid mycket att tala om, både glädjeämnen men också så'nt som ger oss bekymmer vi inte hittar någon lösning på. När Sven kom berättade han om toabygget och Dismas blev väldigt intresserad och fick med sig en del information.
Kvällen blev strömlös och jag satt länge ute på terassen och njöt av mörkret som lystes upp av blixtar och eldflugor, en och annan bil passerade också på vägen.
Ingrid