Ingrid och Margareta
13-10-22
Ingrid och Margareta i Kabondo
Rapport 1
14-10-22
Efter några dagar i storstaden Nairobi har vi nu kommit fram till Kabondo, här är det lugnt och lagom varmt – som en skön svensk sommar. Nu på kvällen sjunger först fåglarna och när mörkret sänker sig tar cikadorna vid.
I Nairobi träffade vi Arne Andersson, Vi-skogens platschef i Östafrika, och Wangu Mutua, vice dito. Ett mycket bra och positivt möte, de uppskattade vårt engagemang och våra principer om hjälp till självhjälp som den enda vägen till hållbar förändring. Vi gick igenom förslaget till samarbetsavtal och Wangu skickade några timmar senare några kloka synpunkter och frågor att diskutera vid vårt kommande möte med Vi Agroforestry i Kisumu.
I går reste vi med buss till Kabondo, en sex timmars behaglig resa med bra buss på hyfsade vägar. Vi passerade genom Rift Valleys storslagna landskap och över de torra och brunbrända slätterna kring Narok. Härligt att komma fram till Kabondos gröna kullar!
James mötte oss vid bussen och hjälpte oss med våra fyra tunga resväskor fram till Rebeccas hus, vårt hem under Kabondovistelsen.
Tidigt i morse bar det av till Kisumu, en färd på ca 6 mil varav hälften under ombyggnad. En ny väg är verkligen efterlängtad.
På Vi Agroforestry-kontoret i Kisumu träffade vi platschefen Wilson Nyariwo och Edith Kagumba som har hand om deras utbildningar. Vi gick igenom avtalsförslaget och Wangus synpunkter. En del ändringar gjordes, alla tre avtalsparterna fick svar på sina frågor. En ny version av avtalet skickades ut till alla berörda. Nästa vecka ska vi träffas igen för att skriva under avtalet.
Ingrid och Margareta
Rapport 2
13-10-24
Idag har vi varit på Karopas kontor och träffat ordförande Martin och några andra ur styrelsen. Vi gick igenom de små ändringar som Vi Agroforestry hade föreslagit. Nästa vecka kommer de hit för att besöka Karopa och då hoppas vi att alla tre avtalsparterna är beredda att skriva under.
Vi gick också igenom Karopas första tremånadersbudget, pratade om kommunikation mellan Karopa och FoK. I avtalet åtar vi oss lägga upp en hemsida för Karopa, som de sedan ska administrera själva. På vår hemsida under rubriken Projekt/Karopa finns redan nu en första version.
Birgitta Persson, en av våra styrelsemedlemmar, håller på att konstruera en solcellsdriven lampa som vi hoppas ska kunna ersätta de osande fotogenlamporna som belysning i alla de hem som saknar elektricitet. Karopamedlemmarna tyckte det lät mycket intressant och föreslår att lamporna säljs med hjälp av mikrofinanslån.
Ett av Karopas pågående projekt – med finansiering från Kenya Agriculture Research Institute (KARI) – är en plantskola där de driver upp trädplantor från frö. 3500 plantor är nu omskolade och blir färdiga för försäljning om 2-3 veckor. Då blir det ett heldagsevenemang med försäljning av plantor. En del skänks också till skolor och andra offentliga platser. Information kring hiv/aids ingår i evenemanget, liksom i alla Karopas aktiviteter. Karopas medlemmar har jobbat hårt i flera veckor med att driva upp och vattna plantorna,. Under torkperioder har de fått bära vatten långt. Nu är det meningen att försäljningen ska ge en inkomst till deras verksamhet.. Ett utsökt tillfälle för oss alla i Friends of Kabondo att köpa träd! Det behövs flera träd för att ge skugga, hindra jorderosionen och förbättra klimatet. Vi återkommer på hemsidan om plantförsäljningen.
När vi stod vid vägkanten och väntade på att en icke fullsatt matatu skulle ta oss till Othoro, träffade vi Evans (tidigare anställd vid Föreningen Kisumus projektkontor i byn). Han var på väg till marknaden för att sälja några liter mjölk från sina kor.
Enligt de nya reglerna för besök i St Christine School har vi ansökt om och fått beviljat en dag för besök i skolan. Det besöket kommer att äga rum i morgon.
Ingrid och Margareta
Rapport 3
13-10-26
Gårdagen ägnades till största delen åt besök på St Christine School. Förskollärare Mouline blev utsedd till vår ciceron. För Ingrid, som under de senaste nio åren deltagit i undervisningen i sammanlagt mer än ett halvår, kändes det naturligtvis lite ovant att vara ”turist”, men det blev en trevlig dag med många kära återseenden. Vår guide tappade snart bort oss, vi hann med att besöka flera men inte alla klasser.
Några Uppsalaelever som har haft brevvänner sedan flera år vill gärna fortsätta brevkontakten, men då helst via e-post. Ingrid kom överens med rektor, klasslärare och datalärare om att ordna det praktiska med adresser och tillgång till datorer. I klass 6 visade några elever intresse för att börja brevväxla med Los Centralskola i Hälsingland. Ett par lärare därifrån kommer att besöka St Christine i början av nästa år.
En omgång lärarkandidater skulle avtackas, så dagen avslutades med samling i ett av klassrummen. Många tal blev det. När musiken började måste vi lämna lokalen för att inte få hörselskador.
Vi gick hemåt och vid sidan av fotbollsplanen höll några elever från Anyona-skolan på att hacka upp gropar, de ska plantera träd. Vi frågade rektor, som övervakade det hela, vilka träd som skulle växa där. Han hade tänkt Eucalyptus, men med våra nyvunna kunskaper från Vi-skogen gav vi honom rådet ätt välja andra sorter, mer gynnsamma för miljön. Dessutom kunde vi tipsa om att Karopa har startat en plantskola i Othoro, så plantor finns nästgårds.
Väl hemma hos Rebecca fann vi vårt sovrum invaderat av bin. Vi slog ihjäl så många vi kunde och skyndade oss sedan att krypa in under myggnätet. I dag har biinvasionen fortsatt och tvingat oss att flytta till ett annat rum.
Lördagen ägnades åt besök på Nyakach Girls Secondary School, där Ingrid tillsammans med en grupp studentkamrater har en stipendiat från St Christine. Skolan har 1300 elever. Skolområdet såg snyggt och trevligt ut. Vi träffade en lärare och en biträdande rektor och fick svar på de frågor vi hade. Det går bra för Sharon, hon verkar trivas och vi också träffa några av hennes klasskamrater. Hennes skolresultat är mycket bra.
Efter skolbesöket åt vi lunch på Maraboi Estate i Sondu, en turistanläggning som ägs av en holländare men drivs av lokal personal. Smakfullt byggt och inrett med vacker trädgård. Maten var också mycket god.
Nu är det kväll igen och från en granngård kommer sorgemusik. Ytterligare en man i sina bästa år har dött, efterlämnande flera små barn och en sjuk hustru. Dödsorsaken nämns inte vid namn...
Alla pratar om hiv och aids i allmänna ordalag, men ingen säger ”jag är drabbad”. Antalet hivpositiva går ner i stora delar av Kenya, men inte i vår del av landet. Här anser många att det snarare går åt fel håll. Både Vi-skogen och Karopa inkluderar information om hiv/aids i alla sina aktiviteter.
Ingrid och Margaret
Rapport 4
13-10-29
Söndag morgon fick vi besök av en f.d. elev från St Christine, idag elev på Othoro Secondary, sponsrad av en FoK-medlem. Pojken drömmer om att bli journalist och har redan utväxlat mail med en svensk journalist. Vi pratade länge med pojken och hans pappa.
Vi gjorde ett besök i den närbelägna African Inland Church. Kyrkan har inget instrument, men församlingen sjunger alltid spontant flerstämmigt och kraftfullt, så fjärran från den försagda sången vid svenska gudstjänster. När vi vandrade upp mot kyrkan klingade ”O store Gud” ut över nejden.
Vår närvaro uppmärksammades och vi fick som vanligt presentera oss och säga några ord.
På eftermiddagen fick vi besök av två f.d. medarbetare på St Christine Education Centre och fick höra lite om deras nuvarande arbete och studier.
Måndag förmiddag hälsade vi på hemma hos James och hans familj. Vi lekte med hans tvååriga dotter, pratade om gamla minnen och framtidsplaner.
Samwel, som tidigare varit anställd hos Herbert, varit borta några år och nu kommit tillbaka som gårdskarl hos både Herbert och Rebecca, kom och presenterade sin familj. Den består idag av fru och tre små döttrar.
Idag har vi planerat ytterligare för vårt samarbetsprojekt med Karopa och Vi-skogen.
På eftermiddagen åkte Margareta och Evans (f.d. Project Office) med matatu till Othoro, där vi deltog i änkegruppens veckomöte. De har fått kontakt med forskare från Holland som driver ett projekt som handlar om att använda ätliga insekter för att öka näringsintaget. De som äter bromsmediciner mot hiv måste få tillräckligt med mat för att medicinerna ska få effekt, så alla former av näringsrik föda är värdefulla.
Kaptenen för änkegruppens framgångsrika netball-lag berättade att de inte längre har möjlighet att delta i turneringar eftersom de saknar sponsorer. Laget var tidigare en del av Föreningen Kisumus Forum Syd-projekt. Tänk om vi kunde hitta nya sponsorer till det entusiastiska och duktiga damlaget!
Det kommer nu en kraftig åskskur varje eftermiddag, till glädje för alla jordbrukare, men vägarna blir kladdiga och halkiga. Den röda jorden fastnar i stora sjok på skorna, fötter och ben får en vacker solbrun nyans.
Ingrid o Margareta
Rapport 5
13-10-31
Onsdag morgon kom Wilson och Edith från Vi Agroforestry i Kisumu och hämtade oss med bil. Vi åkte direkt till Karopas trädplantskola i Othoro. Bilen var som tur var terränggående, vägen var bitvis helt borteroderad. Träden som såddes för ett par veckor sedan var ca 5 cm höga nu, för några dagar sedan skolades de om i småkrukor. Sju olika sorters träd odlas nu i första omgången (vi får återkomma med närmare besked om vilka arter det rör sig om).
Plantskolan är inhyst hos Karopas ordförande Martin. KARI (Kenya Agriculture Research Institute), som finansierar den, krävde ett ställe med säker tillgång på vatten och Martin har en borrad brunn på sin tomt.
Vi hälsade på Martins pappa, som har fyra fruar och sammanlagt 22 barn, så det var en hel familjeby vi besökte. Fadern bygger ett hus till varje hustru, reglerna för hur och var sönerna sedan bygger är komplicerade för oss att förstå.
Tillbaka på kontoret i Othoro gjorde vi en sista finjustering av samarbetsavtalet mellan Karopa, Vi Agroforestry och Friends of Kabondo. Vi köpte lite halsband från smyckegruppen. När vi var på väg tillbaka till bilen kom Mama Elsa, ordförande i Othoro Widows, och berättade att hon har utbildats för att få rätt att distribuera malaria-, diabetes- och hivmediciner.
Hemma hos Rebecca hade Isabel lagat till lunch för åtta personer. James bidrog med en höna, levererad nyslaktad till köket på morgonen. Innan vi åt skrev vi under samarbetsavtalet. Det kändes skönt att efter flera månaders jobb ha ett färdigt avtal.
På eftermiddagen hade vi bjudits in av rektor David att säga några uppmuntrande ord till klass 8 inför deras slutexamen, som börjar om ett par veckor.
Vi inhandlade ett gäng korgar i olika storlekar av Philgona. Bild på korgarna och halsbanden kommer så småningom på hemsidan.
Under eftermiddagens planeringsmöte i Rebeccas vardagsrum fick vi oväntat besök av tre för oss okända herrar. De visade sig vara pastorer från African Inland Church. Vi fick nog aldrig riktigt klart för oss varför de kom, frun i huset är ju inte hemma. Vi hade ett långt samtal om allt från solförmörkelsen på söndag till våra motiv för att vara här. När de började redogöra för Livingstones resor i Afrika tyckte vi det var dags att återgå till vårt avbrutna möte och överlämnade dem med varm hand till Anna i köket. Hon är också medlem i AIC-kyrkan och bjöd dem på ett mål mat.
Vi avslutar dagen med en stund ute på trappan. Musik och sorgerop från granngården börjar åter höras i natten.
Ingrid o Margareta