13-06-03 Mariannes reserapport 1

Marianne Gripman är just nu i Kabondo för att besöka de fyra stipendiaterna (se startsidan 13-05-31 Stipendier) och se hur de har det på sina respektive skolor. Här följer hennes reserapporter: Dagen innan jag skulle resa fick jag beskedet att Nesbit som jag skulle bo hos hade avlidit. Jag försökte att på egen hand hitta en lösning på problemet, men fick sent på kvällen reda på att hans bror Herbert hälsade att jag fick bo hos honom. Allt väl och jag kom iväg den 27/5. Tidigt på morgonen dagen efter landade jag i Nairobi. Där stannade jag i två dagar för att träffa vänner och köpa frimärken, så att våra stipendiater ska kunna skriva brev till oss. Med 13 kg övervikt flög jag till Kisumu på torsdagen, därefter bil i 1.5 tim till byn. Ingen hade tid att ta notis om mig på grund av det inträffade dödsfallet. James var upptagen hela fredagen så jag gick till S:t Christine primary school för att träffa barnen och lärarna och lämna brev till klass 5 och 7 från deras brevvänner i Uppsala. Skolan hade friluftsdag p.g.a att rektor Davids pappa dött och begravningen skulle hållas på lördagen. Det fanns ändå några elever och lärare där som jag kunde hälsa på. På lördagen träffade jag James som försökte installera mobilt bredband på min laptop, dock utan framgång. Resten av dagen kunde jag inte göra något av det jag tänkt mig, då det var flera begravningar på olika håll och alla var upptagna med dem. Söndagen besökte jag kyrkan på högmässan som varade i 2.5 timma och på eftermiddagen var jag hembjuden till Johnstone som är medlem i Karopa. Han blev för en tid sedan brutalt nedslagen och rånad i sitt hem av tre maskerade män med skjutvapen. Ingen vågar vittna och polisen gör inte mycket för att hitta de skyldiga. Måndag tidig förmiddag åkte jag, James och en chaufför till Oyugis där min stipendiat Boaz går i Secondary School. Vi mottogs mycket hjärtligt av rektorn Rose, hon lät hämta Boaz och vi hade ett långt samtal tillsammans. Boaz trivs i skolan och Rose berömde honom för att han är så disciplinerad. Han blev så glad och tacksam för de saker han fick och lovade att skriva brev och använda de frankerade kuvert jag lämnade. Så fort James hinner ska vi besöka Karopa's kontor och gå igenom deras projektplaner.  James håller på att gå igenom kostnadsberäkningarna innan han skickar dem till FoK. Allt för nu, fortsättning följer. Marianne

13-06-04 Mariannes reserapport 2

Tisdag 4/6 Tidigt på morgonen tog jag en matatu till Othoro Secondary school. Efter att ha registrerat mig vid grinden blev jag visad till rektorsexpeditionen. Rektor Jael Onyango tog emot mig mycket vänligt och jag gav henne kontaktuppgifter till Elisabeth och vi pratade en stund om Evans. Han sköter sig bra i skolan och är duktig i sport och drama. Sen kallades han in och såg förvånad ut när han fick syn på mig. Jag överlämnade våra gåvor och de frankerade kuvert vi gjort i ordning och han lovade att skicka sin terminsrapport med mig. Vi gick sedan ut och då pratade han mer otvunget.  Jämfört med S:t Christine är den här skolan sämre, åtminstone vad det gäller maten!  Jag träffade också hans vårdnadshavare som satt på skolgården och sålde mandazi mm. Jag åkte sedan "hem" på lunch innan jag återvände till Othoro och ett möte på Karopa. Mötet skulle börja kl 14.00, en representant från Ministry of agriculture skulle komma. Kl 15.00 dök han upp. Karopa har sökt och beviljats bidrag till tree-nursery. Nu kom han dit för att berätta om villkoren och be dem ta fram en realistisk planering både ekonomiskt och praktiskt. De måste ha skriftligt avtal med markägaren och god vattenförsörjning mm. Under mötets gång kom ett tropiskt skyfall som omöjliggjorde alla samtal i minst 15 minuter när det slog ner på plåttaket. Vid halv fem upphörde regnet och mötet och James och jag promenerade tillbaka till Kodada. Väl framme vid Herberts hus möttes jag av ett 30-tal människor som höll planeringsmöte inför morgondagens Harambee. Det är en insamling inför begravningen av Nesbit lördag. I morgon gör jag nästa besök på en Secondary School, återkommer då. Marianne

13-06-05 Mariannes reserapport 3

Idag åkte James och jag till Sharons skola i Nyakach. Vägen från Sondu var en av de värsta jag åkt i Kenya, och det vill inte säga lite! Väl framme mötte oss en vacker och välskött skola omgiven av underbara planteringar. Först fick vi träffa sekreteraren och berätta varför vi kom och jag gav henne kontaktuppgifter till Ingrid och berättade om kuverten till Sharon om hon vill skriva brev. Sekreteraren lade alla utom ett i sitt dokumentskåp så Sharon kan hämta när hon vill. Sedan gick vi till skolans ekonomiansvarige för att reda ut varför skolavgiften inte kommit in på skolans konto. Margareta hade skickat med mig ett utdrag från banken som visar att transaktionen genomförts, det hjälper honom att spåra pengarna. Sharon var väldigt tacksam för gåvorna och att bli visad så'n uppmärksamhet. Låsen var särskilt välkomna eftersom någon brutit upp hennes förvaringsbox och stulit saker för henne. Kläderna jag tagit med får hon bara använda på skolloven då de inte hade skoluniformens färg: vinröd. Sharon ser ut att trivas i sin fina skola! På hemvägen var jag på marknaden i Sondu och köpte tyg  som jag lämnade till våra sömmerskor. De har gjort några arbetsprover till ett eventuellt kommande textilprojekt och de ska fortsätta med fler som jag ska hämta i morgon. På eftermiddagen hälsade jag på i S:t Christine för att få träffa rektor David. Jag fick med mig brevsvar från klass 5, 7:an hade inte sina klara ännu. Klasserna 4-7 hade samlats i ett klassrum för ämnet "debatt". Där fanns två debattledare och de övriga eleverna var indelade i för och emot. Debatten gällde tätort kontra landsbygd. Det kom en hel del spännande åsikter från barnen. De lägsta klasserna övade inför tävlingen i folksånger den 10/6 i Homa Bay. Jisses vilket ös! I morgon är det sista dagen i byn, vemodigt! Återkommer i morgon med slutrapport. Marianne

13-06-06 Mariannes reserapport 4

Nationaldagen började jag med ett besök hos Brenda i Oriang. Förutom henne fick jag träffa sekreteraren och hennes klasslärare, de ansåg henne som en ambitiös elev och hon har presterat goda resultat. Här är det resultaten som räknas! Brenda såg glatt överraskad ut när hon fick se mig och tog emot sakerna jag tagit med med förtjusning. Jag fick också träffa hennes bästa vänner. Hon hälsar alla hon känner i Sverige och alldeles särskilt Elisabeth, Ingrid och Margareta! När James och jag var på väg därifrån kom en man fram och frågade om jag är Kenyan, hurså frågade jag. På grund av din engelska accent, svarade han. På S:t Christine Tayloring shop hämtade och betalade jag de arbetsprover som beställts där. Jag gick också till S:t Christine Primary school där klass 5 och 7 har svenska brevvänner och tog emot brevsvaren som var klara. Tillbaka hos Herbert pågick Harambee för fullt med lååånga tal och insamling till den förestående begravningen av Nesbit. Jag blev också ombedd att hålla tal, men höll mig föredömligt kort. Jag sa några ord om den avlidne och att jag vid det här laget känner mig som en i byn. Genast ställde sig en man upp och höll ett tacktal till mig och de andra svenska damerna som gör så mycket gott för utbildning av barn och unga i Kabondo. När ett häftigt regn började passade jag på att gå in. Det har varit som en högljudd myrstack här de senaste dagarna - allt ska förbättras inom- och utomhus, mat i kopiösa mängder lagas och alla utrymmen förberedas för alla gäster! Begravning här är en stor sak, och begravningarna är många, det har hållits minst tre sedan jag kom för en vecka sedan. Den här kommer jag inte att få närvara på eftersom jag reser till Nairobi i morgon. Mission kompleted! Marianne
PG - 654348-2 BG - 110-3068
copyright © 2018 Friends of Kabondo
Start Nyheter Bilder Byn Projekt Om oss Kontakt Gåva/Bidrag